näckros
Vit näckros (Nymphaea alba) är en flerårig vattenväxt i familjen näckrosväxter.  
Den vita blomman är mycket stor (10—20 cm), den största av Sveriges vilda blommor. De mycket stora bladen flyter på sjöarnas och åarnas yta, förbundna med stammen som ofta ligger inbäddad i bottenslammet på stort djup. Stammen är en horisontell jordstam, som uppnår en diameter av 1—2 dm. Varje vår uppsänder den blad och blomskaft (eller 1-blommiga stänglar) så tidigt att den kan blomma i juni. Blomman har fyra foderblad med grön undersida och vit översida och ett stort antal kronblad i spiralställning eller rosettlik ordning. Ståndarna är talrika och av olika utseende i samma blomma. De yttersta liknar små kronblad med två korta frömjölssäckar i spetsen. De innersta liknar vanliga ståndare, med smal sträng och lång, smal, tvårummig ståndarknapp. De mellanliggande är mellanformer mellan dessa ytterligheter. I denna blomma finns alltså påtagliga tecken på att ståndarna utvecklats ur blad. Det är därför de ibland kallas ståndarblad. I mitten av blomman ser man det stora kransrunda, stjärnlikt mångstråliga märket, som är mer eller mindre konkavt genom strålarnas eller flikarnas uppåtkrökning. I märkets fördjupning är blomaxelns översta spets ett knapp- eller klubblikt organ. Blomman doftar milt, frisk och behagligt och besöks av flera olika insekter för frömjölets skull (skalbaggar, humlor). Troligen bör den också räknas till nektarblommorna. Det skålformiga märket avsöndrar redan vid blomningens början en riklig, svagt sötaktig vätska. Märket har höggula strålar, men mitten är prydd av en mörkt purpurröd stjärna. Hos andra former är hela märket gult. Fröspridningen sker genom att frukten, som är ett stort, mångrummigt bär, på hösten sönderfaller i flera delar, som ruttna sönder eller upplöses, så att fröna blir fria. Kring varje frö sitter ett mjukt, slemmigt hölje, som genom inneslutna gaser håller fröet flytande, såsom med en simblåsa. Fröna kan därför driva omkring på vattenytan länge. När fröhöljet till slut sönderfaller sjunker de till bottnen. Källa Wikipedia